En naturbevakares vardag

Järvspillning, nödved och oväder – det kanske låter som kärva komponenter i mångas öron. För naturbevakaren Mattias Oskarsson är det här standarden på sin arbetsplats. Som en av fyra naturbevakare i Vindelfjällen jobbar han med naturen som kontor och vi fick följa med in i hans värld.

Text – Sofia Johansson
Foto – Patrick Trägårdh

Vad gör egentligen en naturbevakare?

När jag ställer frågan till Mattias är hans första svar lite mer tråkigt än förväntat.

– Man dokumenterar mycket, säger han med ett aningens ironiskt skratt.

Jag anar att pappersjobb inte är en favoritsyssla. Mattias som jobbat 12 år som naturbevakare med bas i Ammarnäs utvecklar sitt svar.

– Bland mycket annat underhåller vi vinter- och sommarleder, dokumenterar rovdjur, matar fjällrävar och ser efter stugor, berättar han.

Med ett ansvarsområde som sträcker sig från Sorsele kommun genom Malå, Norsjö, Skellefteå och ett hörn av Vindelns kommun förstår man att det inte är så lite jobb Mattias har att utföra. Men som tur är har reservaten olika klassificeringar, vilket betyder att alla inte kräver lika mycket underhåll och tillsyn. Och i Vindelfjällens naturreservat finns ytterligare tre naturbevakare.

”Hänna sku vi ju behöv spånga”

När jag frågar om den största utmaningen i jobbet förstår jag att mycket handlar om långa processer som kräver stort tålamod.

– Om jag är och går en led till exempel, och så ser jag att ”hänna sku vi ju behöv spånga” (här skulle vi behöva lägga spänger reds. anm.), då får man dokumentera, mäta och skicka in det. Sen kan det dröja ett år innan det möjligen kan bli gjort. Det kan vara svårt att få känna sig nöjd eftersom jobbet oftast tar tid, fortsätter Mattias.

Men trots det skulle han inte kunna tänka sig ett annat jobb. Flexibiliteten och naturen gör det värt det menar han.

Person lägger ner plogkäppar i skoterpulka.

Mattias, vad händer här?

– Det här är korsningen Kungsleden-Biellojaure i maj då vi samlar ihop ledmarkeringar efter vintern.

Plogkäppar används på vintern då kryssmarkeringarna är översnöade. Detta gör naturbevakarna för att säkra att lederna ska synas även vintertid, inte minst för skoteråkare. År 2020 satte Mattias ut 950 käppar på fjället, och tog in lika många i maj.

Man sitter och antecknar. Provrör syns på ett bord.

“Det är en av de svåraste inventeringar vi gör.”

– Här dokumenterar jag DNA från järvar. Det är en av de svåraste inventeringar vi gör, menar Mattias. Spårningsförhållandena i snön måste vara riktigt bra och vi måste hitta lyorna där järvarna har ungar.

Att hitta lyorna tar både mest tid och är helt klart svårast. På frågan hur man samlar in DNA från järvar svarar Mattias:

– Då vi spårar järv och hittar spillning tar vi en liten del av avföringen. Den ska sedan dokumenteras och skickas in för analys. Järvens DNA blir en del i inventeringen av järvbeståndet.

Person går mot stuga med brandsläckare och ryggsäck i vardera hand.

– Här byter vi brandsläckare i rastskyddet Jouvvatjåhkka, det är samma tur som när vi plockade in plogkäpparna. Vi ser till att rastskydden är i ordning, brandsläckarna ska bytas och med jämna mellanrum kommer sotaren hit, fortsätter Mattias.

Han pratar ofta om att ”vi” gör det, men när jag frågar om naturbevakarna samarbetar ofta blir hans svar:

– Väldigt sällan, ibland hjälps vi åt men mycket av arbetet gör vi själva. Till exempel så har jag fler föryngringslokaler för järv på mitt område, och då kan det bli så att mina kollegor hjälper mig ibland för att jag ska hinna med inventeringen.

Är du inte självgående är naturbevakare inget jobb för dig, menar han.

Man sitter med skoterkläder på och tittar ut genom vitt fönster.

En person bär en planka till en brun liten stuga. Det är vinter och en skoter står parkerad i förgrunden.

I Jouvvatjåhkka rastskydd utspelade sig ett fjälldrama år 2015 som Mattias snabbt blev delaktig i, men då som personal inom fjällräddningen. Här finns idag en nödlåda och nödradio som Fjällsäkerhetsrådet har ordnat dit. Hade den funnits på plats när dramat utspelade sig hade det varit betydligt enklare för fjällräddningen att hitta de sex personer som fastnade i rastskyddet under en snöstorm.

– Det var så dåligt väder, vi såg inte ens ledkryssen. Vi visste att det var sex skidåkare som saknades på fjället men vi hade ingen aning om vart de var. De kunde ju vara vart som helst. Och för oss i fjällräddningen innebär det en stor fara att ge sig ut på fjället i storm.

Mobiltäckningen är nästintill obefintlig i området och gruppen kunde inte larma att de var i säkerhet.

– Efter ett tag kunde vi lista ut att de borde vara i Jouvvatjåhkka. Gruppen hade en liten radio och kunde höra på nyheterna att de var eftersökta men kunde inte anropa att de var i säkerhet i rastskyddet, berättar Mattias.

Efter tre dagar lugnade sig vädret och gruppen kunde undsättas. Idag ser Mattias och de andra naturbevakarna till att det alltid finns en nödlåda i varje rastskydd med bland annat ved och en komradio.

– Ammarnäs är nog unikt i den benämningen att både affären, naturum, hotellen och alla turistanläggningar är uppkopplade på den kanalen. Förmodligen är de inte på hela tiden, men om man hamnar i nöd är sannolikheten stor att någon kan ta emot ett nödrop.

Man håller i svart tunna.

Man staplar svarta tunnor till en fjällrävsmatare.

Att jobba med fjällrävar är också en viktig del för naturbevakarna och väldigt rolig enligt Mattias. Arbetet görs tillsamman med Stockholms universitet som inventerar och märker fjällrävar i Ammarnäsfjällen.

– ­Det vi gör är att försöka hålla den här extremt utrotningshotade arten vid liv helt enkelt. Vi fyller på foderautomater och ibland om det är fint väder kan vi se dem utanför lyan, berättar Mattias.

På bilden syns en annan naturbevakare vid namn Ulf Eskilsson  med en fodertunna, en modell som inte längre används idag.

Fjällrävsstammen har hämtat sig bra i reservatet men är fortfarande väldigt känslig för förändringar. Tack vare våra naturbevakare Mattias, Ulf, Tor och Mats kan populationen i Vindelfjällen växa sig starkare. Det om något, måste väl vara ett tecken på ett gott utfört arbete.

Kungsleden

Vindelfjällens mest kända led börjar i Hemavan för att passera Ammarnäs och sedan vidare mot Sarek. 78 km vandring läser du mer om här.

Hitta i Naturkartan

Naturkartan är en digital friluftsguide där du hittar naturreservat, leder, stugor och rastplatser. Ladda ner appen utan kostnad eller besök Naturkartans hemsida.