Djur & natur i Vindelfjällen

Fjällräven är det enda av våra större däggdjur som lever hela sitt liv på kalfjället. Också i den kallaste midvintern håller den sig kvar ovanför trädgränsen. Fjällrävens vinterpäls är den varmaste i hela djurvärlden. Fjällräven klarar 70 minusgrader!

Fjällräven fridlystes i Sverige redan 1928. Då hade arten jagats och nästan utrotats för den värdefulla pälsens skull. Fjällräven har inte ökat i antal efter att den fridlystes. Ett problem är att stammen är svag och uppsplittrad. Förändringar i smågnagarnas livscykler och rödrävens spridning fjällområdet är enligt forskningen de två viktigaste orsakerna. 2019 föddes 27 fjällrävskullar i Västerbottens län. En bidragande faktor till att det fötts så många kullar är forskningsprojekt och stödåtgärder som genomförts sen slutet på 1990-talet. Den viktigaste insatsen är stödutfodring kring lyorna. Totalt finns 27 foderautomater i Västerbottensfjällen som Länsstyrelsens naturbevakare förser med hundfoder.

Fjällvärlden skulle aldrig ha sett ut som det gör utan de betande renhjordarna. Vindelfjällen är ett kulturlandskap och Sveriges rentätaste område.

Renen är mycket väl anpassad till ett liv i snö och kyla. Värme har den svårare att uthärda. Varma sommardagar ser man ofta hur renarna söker sig ut på snöfläckar högt upp på fjällsidorna. Där slipper de både hetta och mygg.

Klövarna är stora i förhållande till renens vikt, det gör det lättare för den att röra sig på snö. Vinterpälsen är tjock och tät. Dessutom är varje hårstrå ihåligt, vilket förbättrar isoleringsförmågan ytterligare.

Renen är det enda hjortdjur där båda könen har horn. Rentjuren fäller sina horn varje höst, medan vajan behåller hornen över vintern. Tack vare det kan vajorna försvara de bästa betesplatserna under vintern, trots att de är mycket mindre än tjurarna. Vinterbetet är en knapp resurs för renen, och den som kan äta sig mätt under vintern har större möjlighet att föda en frisk och stark kalv när våren kommer.

Fjällämmeln är mellan 10 och 15 cm lång, men tror nog själv att den är betydligt större, med tanke på hur kaxig den är. Ett år med gott om lämmel kan du träffa på många under din vandring. Fjällämmeln finns bara i Sverige, Norge, Finland och östra Kolahalvön och är en mycket viktig del av fjällets ekosystem.

Fågellivet är mycket rikt i Vindelfjällen. Mer än 120 fågelarter häckar i Vindelfjällen.

Vadare som dubbelbeckasin, myrsnäppa och småspov trivs i våtmarkerna. Lavskrika, lappmes och tjäder kan du hitta i barrskogarna. Fjällripa, dalripa och jaktfalk trivs i björkskogen och på kalfjället. Deltaområdet i Ammarnäs är en klassisk lokal för rastande vårfåglar. Mársevággie och Tärnasjön är välkända häckningsplatser.

Järven är vårt största mårddjur. En stor hane kan väga 30 kg. Honan är betydligt mindre. I Sverige finns järven uteslutande i renskötselområdet, och renen är dess viktigaste bytesdjur.

En fjärdedel av Sveriges järvar finns i Västerbottens län. I järvinventeringen 2020 identifierades 98 olika järvar och 21 järvföryngringar i Västerbotten.

Lodjuret är Europas största kattdjur och en suverän jägare. Lodjuret är 60–75 cm högt och väger mellan 18 och 25 kg.

I Västerbottens län finns ungefär 170 lodjur. Lodjuren har stora revir, honorna har något mindre område än hannarna. Här i Västerbotten lever lodjuret mest på ren och hare.

Det finns björnar i Vindelfjällen, men det krävs tur för att få möta den! Björn finns i Västerbottens alla kommuner och inventeras var femte år. Hösten 2019 fanns det ca 500 björnar i Västerbottens län.

Björnar är 135–250 cm långa och väger mellan 100 och 300 kg. De gillar att vara i skogslandet, men betar gärna i fjällsluttningarna. Björnar är allätare. De äter växter, rötter, bär, myror och ibland ren eller älg. Björnar kan äta bär motsvarande en tredjedel av sin vikt varje dygn under hösten.

Fjällräven är det enda av våra större däggdjur som lever hela sitt liv på kalfjället. Också i den kallaste midvintern håller den sig kvar ovanför trädgränsen. Fjällrävens vinterpäls är den varmaste i hela djurvärlden. Fjällräven klarar 70 minusgrader!

Fjällräven fridlystes i Sverige redan 1928. Då hade arten jagats och nästan utrotats för den värdefulla pälsens skull. Fjällräven har inte ökat i antal efter att den fridlystes. Ett problem är att stammen är svag och uppsplittrad. Förändringar i smågnagarnas livscykler och rödrävens spridning fjällområdet är enligt forskningen de två viktigaste orsakerna. 2019 föddes 27 fjällrävskullar i Västerbottens län. En bidragande faktor till att det fötts så många kullar är forskningsprojekt och stödåtgärder som genomförts sen slutet på 1990-talet. Den viktigaste insatsen är stödutfodring kring lyorna. Totalt finns 27 foderautomater i Västerbottensfjällen som Länsstyrelsens naturbevakare förser med hundfoder.

Fjällvärlden skulle aldrig ha sett ut som det gör utan de betande renhjordarna. Vindelfjällen är ett kulturlandskap och Sveriges rentätaste område.

Renen är mycket väl anpassad till ett liv i snö och kyla. Värme har den svårare att uthärda. Varma sommardagar ser man ofta hur renarna söker sig ut på snöfläckar högt upp på fjällsidorna. Där slipper de både hetta och mygg.

Klövarna är stora i förhållande till renens vikt, det gör det lättare för den att röra sig på snö. Vinterpälsen är tjock och tät. Dessutom är varje hårstrå ihåligt, vilket förbättrar isoleringsförmågan ytterligare.

Renen är det enda hjortdjur där båda könen har horn. Rentjuren fäller sina horn varje höst, medan vajan behåller hornen över vintern. Tack vare det kan vajorna försvara de bästa betesplatserna under vintern, trots att de är mycket mindre än tjurarna. Vinterbetet är en knapp resurs för renen, och den som kan äta sig mätt under vintern har större möjlighet att föda en frisk och stark kalv när våren kommer.

Fjällämmeln är mellan 10 och 15 cm lång, men tror nog själv att den är betydligt större, med tanke på hur kaxig den är. Ett år med gott om lämmel kan du träffa på många under din vandring. Fjällämmeln finns bara i Sverige, Norge, Finland och östra Kolahalvön och är en mycket viktig del av fjällets ekosystem.

Fågellivet är mycket rikt i Vindelfjällen. Mer än 120 fågelarter häckar i Vindelfjällen.

Vadare som dubbelbeckasin, myrsnäppa och småspov trivs i våtmarkerna. Lavskrika, lappmes och tjäder kan du hitta i barrskogarna. Fjällripa, dalripa och jaktfalk trivs i björkskogen och på kalfjället. Deltaområdet i Ammarnäs är en klassisk lokal för rastande vårfåglar. Mársevággie och Tärnasjön är välkända häckningsplatser.

Järven är vårt största mårddjur. En stor hane kan väga 30 kg. Honan är betydligt mindre. I Sverige finns järven uteslutande i renskötselområdet, och renen är dess viktigaste bytesdjur.

En fjärdedel av Sveriges järvar finns i Västerbottens län. I järvinventeringen 2020 identifierades 98 olika järvar och 21 järvföryngringar i Västerbotten.

Lodjuret är Europas största kattdjur och en suverän jägare. Lodjuret är 60–75 cm högt och väger mellan 18 och 25 kg.

I Västerbottens län finns ungefär 170 lodjur. Lodjuren har stora revir, honorna har något mindre område än hannarna. Här i Västerbotten lever lodjuret mest på ren och hare.

Det finns björnar i Vindelfjällen, men det krävs tur för att få möta den! Björn finns i Västerbottens alla kommuner och inventeras var femte år. Hösten 2019 fanns det ca 500 björnar i Västerbottens län.

Björnar är 135–250 cm långa och väger mellan 100 och 300 kg. De gillar att vara i skogslandet, men betar gärna i fjällsluttningarna. Björnar är allätare. De äter växter, rötter, bär, myror och ibland ren eller älg. Björnar kan äta bär motsvarande en tredjedel av sin vikt varje dygn under hösten.