Rovfåglar och ugglor

 

Samtliga foto: Jörgen Wiklund

 

Havsörn Haliaeetus albicilla

L 76-94 cm, VS 190-240 cm. En mäktig fågel som ibland ses kretsa i skyn ovanförBjörkfjället eller Framakselet. Ser du en stor fågel med en brädlik form kan det vara en havsörn. Blå himmel och svaga vindar lockar ofta havsörnarna att kretsa i skyn. Äter gärna fisk. Meddela en naturbevakare eller naturum om du ser Havsörn. Ses tillfälligt hela året.

 

 

Kungsörn Aquila chrysaetos

L 80-93 cm, VS 190-225 cm. Vindelfjällen har en relativt stabil stam av kungsörnar. Kungsörnens föda är allsidig beroende på det som står till buds. I Norrlands inland dominerar skogshöns men även hare och renkalvar samt en och annan fjällräv ingår. Vintertid är kadaver viktig föda. Kungsörnen placerar sitt bo i stora, gamla träd eller på klipphyllor. Länsstyrelsen inventerar tillsamman med Västerbottens kungsörnsgrupp, populationen av kungsörnar. Inventeringsuppgifterna behandlas försiktigt med tanke på problem med illegal jakt. Meddela en naturbevakare eller naturum om du ser kungsörnsbon. Ses hela året.

 

 

Blå kärrhök Circus cyaneus

L42-55 cm, VS 97-118 cm. Ses sparsamt i anslutning till vatten eller våtmarker i Vindelfjällen, exempelvis Tärnasjöns arkipelag eller kring Guttajaure nära Tärnasjöns SÖ del. Fältkännetecken är typiska för kärrhökar: långa vingar, lång stjärt. Flyger lågt över marken med vingarna i V-ställning. Den vuxna hannen är blågrå med svarta vingspetsar, undersidan av kroppen vit. Honan är brun på ovansidan med vita stjärttäckarfjädrar och beigevit på undersidan. Ses under sommaren.

 

 

Fjällvråk Buteo lagopus

L 49-59 cm, VS 123-140 cm. En förhållandevis vanlig syn i Vindelfjällen. Häckar i branter från skogslandet till högalpin nivå. Startar häckningen senare än kungsörn och jaktfalk varför kravet på skyddat bo inte är lika stort. Fjällvråken är gnagarspecialist. Vid år med gott om fjällämmel kan fjällvandraren inte undgå fjällvråkens hjärtskärande jamande. Fjällvråken är en av få rovfåglar som ryttlar (står stilla i luften och flaxar). Annars flyger den med långsamma vingslag. Fjäderdräkten känns lättast igen på den vita stjärtroten och på de alltid svarta vingknogarna. Ses regelbundet från våren till hösten.

 

 

Tornfalk Falco tinnunculus

L 31-37, VS 68 78 cm. Tornfalken är en medelstor falk med långa vingar och lång stjärt. I fjälltrakterna håller den till i fjällbjörkskog- och videregionen. Tornfalken har ett aktivt vingarbete utan glidflykt. Sparvhöken är lik tornfalk men glider ofta och har något framskjutna vingknogar. Ses regelbundet på sommaren.

 

 

 

Stenfalk Falco columbarius

L 26-33 cm, VS 55-69 cm. Stenfalken är Europas minsta falk och den vanligaste av våra falkar.
Hanen är inte större än en koltrast, men honan är betydligt större. Stenfalkshannen är blågrå på ovansidan, honan brunaktig. Fåglarnas undersida är något rosttonad. I Vindelfjällen häckar stenfalken i fjällbjörkskogen. Vaknar du en morgon vid Tjulträskets strand av en accelererande ramsa ke, ke, kekekeke eller ett klagande piiee är det förmodligen stenfalken som varnar eller dess ungar som vill ha mat. Födan består huvudsakligen av mindre fåglar och ibland smågnagare och insekter. Svenska stenfalkar flyttar till Västeuropa. Arten häckar i gamla kråkbon eller på en klipphylla. Ses på sommaren.

 

 

Jaktfalk Falco rusticolus

L 53-63 cm, VS 109-134 cm. I Vindelfjällen finns en liten men stabil population av jaktfalk. Konturen är den typiska för falkar med spetsiga vingar och lång stjärt. Jaktfalken kan förväxlas med pilgrimsfalken, men stjärten är längre och jaktfalken har bredare stjärtbas. Undersidan är ljus. I vårt land häckar den endast i ren fjällmiljö ned till Härjedalen. Jaktfalken är känslig för störningar som till exempel skid- eller skoteråkning nära bobranten. Födan består till absolut största del av ripor. Arten häckar i gamla korp- eller örnbon. Håll utkik när du vistas i övre delen av fjällbjörkskogen så kanske du kan få se jaktfalk jaga dalripa. Meddela en naturbevakare eller naturum om du ser jaktfalk. Ses sällan hela året.

 

 

Fjällabb Stercorarius longicaudus

L 35-41cm, VS 88-105 cm. En typisk kalfjällsfågel. Gynnas av goda gnagarår. Stor som en skrattmås. I flykten har den en mörk siluett och lätt tärnlik flyggstil. Ses regelbundet under sommaren.

 

 

 

 

 

 

 

Lappuggla Strix nebulosa

L 59-68 cm, VS 128-148 cm. I Norrland vanligast i kusttrakterna men då och då iakttas den även i Vindelfjällen. Håller vanligen till nära myrar och inägor. Häckar i gamla rovfågelsbo eller avbrutna trädstammar. Kan vara aggressiva under häckning. Lappugglan är stor och ger ett värdigt intryck med sitt stora huvud och små gula ögon. Vingarna är mycket långa och breda. Ses sällan.

 

 

 

Fjälluggla Nyctea scandiaca

L 53-65 cm, VS 125-150 cm. Häckar tundran och på högplatåer i fjällen ovan trädgränsen. Fjällugglan är stor och iögonfallande med sin vita dräkt och lysande gula ögon. Den nomadiserar beroende på födotillgången. Vintern 1999-2000 rapporterades fjällugglan invadera från öster och påträffades i 16 landskap. Den är specialiserad på lämmel och häckar endast goda lämmelår. Fåglar som kläckts i Sverige har påträffats i Sibirien. Ses sällan.

 

Läs mer om fjällugglan:

 

http://www.sofnet.org/index.asp?lev=341&typ=1

 

 

 

Hökuggla Surnia ulula

L35-43 cm, VS 69-82 cm. En av få dagaktiva ugglor. Häckar i gränslandet mellan fjällbjörkskog och barrskog. I Vindelfjällen spelar den exempelvis under april i Lill-Tjulträskets deltaområde nära Sevejukke. Ser du en uggla med långsmal kropp och lång stjärt och som ger ett märkbart hökaktigt intryck, så är det troligtvis en hökuggla. Sitter ofta uppflugen på spaning i en trädtopp med en bister uppsyn. Ses oftast året runt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Fågelbild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs mer om fjällugglan:                                       

http://www.sofnet.org/index.asp?lev=341&typ=1