Vindelälven

Vindelälven utnämndes 1993 till nationalälv.
Vindelälven rinner upp i Vindelfjällen och har ett omväxlande lopp med flera sjöar och ett stort antal forsar och sel. Älven rinner till större delen genom barrskogsregionen förutom källområdet som berörs av fjällterräng och fjällbjörkskog. Vindelälvens vegetation är mångformig och artrik och närmare 400 kärlväxtarter är kända längs älven. Även djurlivet vid älven är rikt. Den är en frekventerad flyttfågelled och hyser många häckande fågelarter. För rennäringen är dessutom älven betydelsefull som flyttled. Läs mer om Vindelälven på Länsstyrelsen hemsida
 

Gillesnuole
Samisk kapellplats sedan slutet av 1600-talet, den äldsta i länet, med intilliggande kyrkogård, torvkåtor och bodar. Gillesnuole, som ligger vid sjön Storvindeln ca 3 mil nedströms Ammarnäs, har ända sedan 1600-talet fungerat som kyrkplats för samerna. Platsen hade under lång tid varit mötesplats för Rans och Grans samebyar. Älven var en naturlig transportled och hit kunde man ta sig med båt från Sorsele. Det nuvarande kapellet uppfördes 1796-1798. Det flyttades och användes som tröskloge när kapellet i Ammarnäs tillkom 1858. Senare återfördes det till sin ursprungliga plats och invigdes i restaurerat skick 1940. Sommartid hålls här kyrkhögtider.

Naturtyp: Mossrik barrskog

Storvindeln
Storvindeln gränsar till Vindelfjällens naturreservat och är den största sjön i Vindelälven, fem mil lång. Sjön är smal, fjordlik och vattenlinjen kan variera med fem meter. Storvindelns växling i vattenståndet är naturlig. Så var det tidigare även i andra sjöar längs våra älvar. De är idag alla påverkade av vattenkraftens utbyggnad. Detta gör Storvindeln unik och stränderna tillhör Sveriges artrikaste miljöer. Här finns också en fiskart som inte finns någon annan stans i Sverige, en siksort som kallas storskallelöja. Den höga branta klippväggen som följer sjöns sydvästra kant för osökt
tanken till historiens ättestupa. Den hårda bergarten är sparagmit samma bergart som återfinns längs Tjulån.

Naturtyp: Vegetationstyper i strandzonering

Ågguovarrie
Något sydväst från vägen upp mot Höbäckens renslakteri ligger berget Ågguovarrie. Här möts du av fantastisk utsikt mot vindelådalen och kring utsiksplatsen finns en mycket säregen och gammal tallskog. Någon gång för flera hundra år sedan var sommaren så varm att tallfrön grodde i denna sluttning. Tallarna står nu knotiga på gränsen till kalfjället.

Naturtyp: Tallskog av ristyp

Lisvobäcken
På Björkfjället korsar Kungsleden Lisvuojuhka. Vid bron är det fint och härifrån kan man följa bäcken nedströms mot Vindelådalen. Strax efter bron växer knoppbräcka. Vid trädgränsen skär bäcken, på ett dramatiskt sätt, ner i en ravin. Det finns ingen stig så vandringen kan kännas jobbig.

Naturtyp: Mossrik barrskog, ängsbjörkskog, vattenfall, frisk rished, torrt kärr

Guoletsbäcken
Har ett litet men ändå imponerande vattenfall. Stigen till Gouletsfallet följer bäcken uppströms genom en vacker tallskog. Efter vattenfallet kan man fortsätta upp längs bäcken, ovanför fallet finns en djup kanjonartad ravin. Bäcken delar sig i två grenar som följer en tudelad klyfta i berget. Fortsätter man att följa bäcken uppströms kommer man upp på Kungsleden norrut, man kan välja att gå tillbaka såväl mot väster som öster. 

Naturtyp: Mossrik barrskog, ängsbjörkskog, vattenfall, frisk rished, torr rished, torrt kärr

Barktäkter
Ganska när Aitenjas går vandringsleden upp mot Guoletsbäcken och kungsleden. I den sydvända sluttningen finns en mycket intressant tallskog. Detta är den idag västra utposten för tall i Vindelfjällen. I detta fjällnära läge hittar man skogsfågelarter som lappmes, lavskrika och tjäder. Kulturhistoriken är här väl dokumenterad av Ulrika Jansson i ett examensarbete. Vissa av de gamla tallarna här spår efter äldre tiders nyttjande av bark. Just dessa är samiska barktäkter och gjordes under 1700- och 1800-talet.

Naturtyp: Tallskog av ristyp

Aitenjas
Vid branta, skyddande bergväggar trivs växterna och hit kommer också människor och djur. Precis som Örnbo och Fårkammarn är också Aitenjas en sådan plats. Här växer värmekrävande växter som röda vinbär och hallon. 1885 bosatte sig Anders Sjulsson i Aitenjas. Familjen hade getter, en ko och odlade potatis. David Forsvall och Nils Johan Strömgren röjde senare slåtterraningar i Aitenjas. Hit flyttade man varje sommar med sina djur för betet och ängsslåtterns skull. Höet kördes hem med häst vintertid. Stugorna är privata så visa hänsyn. En stuga för allmänheten finns vid Rävfallet 1 km norr om Aitenjas.

Naturtyp: Raning

Rävfallsstugan
Den största forsen i Vindelälven uppströms Ammarnäs heter Rävfallet. Kungsleden norrut från Ammarnäs passerar en hängbro över Vindelån precis nedanför fallet. Här står en övernattningsstuga och vid strandkanten finns en vedeldadbastu. Stugan och bastun ägs av reservatsförvaltaren, Länsstyrelsen/naturvård i Västerbottens län. Rävfallet är en bra utgångspunkt för dagsturer upp längs Vindelådalen till Skrabmiejuhkas höga vattenfall, Vitnjul eller över ån upp på höjderna kring Ruepsgájssie. Nedströms Vindelån mellan Rävfallet och Aitenjas kan man hitta granater som slipats runda av älven. Stugan ägs av reservatsförvaltaren, Länsstyrelsen/naturvård i Västerbottens län.
 
Naturtyp: Mossrik hedbjörkskog, vattenfall

Vitjul
Den första stugan och ett stall byggdes i Vitnjul 1893. Den skulle användas som övernattningsstuga under Ammarnäsbornas handelsresor till Norge. Stallet renoverades 1978 men stugan revs på 1960-talet då den nuvarande stugan byggdes. Stugan är öppen för vandrare och har 4 bäddar i ett rum. Stugan ägs och förvaltas av Länsstyrelsen i Västerbottens län (kontakta naturresursfunktionen eller fältfunktionen vid frågor). Vid stugan finns en bro över Vindelälven och härifrån kan man bege sig på toppbestigning till Slieruotjåhkka och Ruepsgájssie. I området finns ultrabasiska bergarter och en intressant flora t.ex. rikligt av den sällsynta Polargröe Poa artica. På sluttningarna av Vignjaltjåhkka bakom Vitjulstugan växer lapsk alpros Rhododendron lapponicum  
 
Naturtyp: Mossrik hedbjörkskog, ängsbjörkskog

Fåglar: Kungsörn, havsörn, fjällvråk, dalripa, m.fl. Vindelådalen är speciell då mycket tidig flyttning av exempelvis sädesärla och rödhake observeras. Flyttningen sker väst-öst från Norge till Sverige.

Framakselet
Vid nedre Framakselet blir Vindelådalen trång och djup under Framaktjåkkes branta bergvägg. Framakselet är kanske den mest storslagna och dramatiska delen av Vindelåns dalgång. Området är rikt på vilt och det var här Stig Wesslén för första gången filmade brunbjörn i vilt tillstånd i slutet av 30-talet.

Naturtyp: Vått kärr, Mossrik hedbjörkskog

Dalavardo
Precis som i Vitnjul fanns här också en raststuga och stall uppfört för norgefararna 1893. Den gamla stugan brann ner på 1960-talet. Nu finns en stuga i två våningar med totalt 14 bäddar öppen för vandrare med ett låst utrymme för renskötare och förvaltningspersonal. Stugorna i Dalavardo ägs och förvaltas av Länsstyrelsen i Västerbottens län (kontakta naturresursfunktionen eller fältfunktionen vid frågor). Ovanför Dalavardo finns gamla kåtatomter angivna på fjällkartan. Längre upp längs leden finns en bro över Varenodjukke längs denna jukke finns flera stalotomter.

Naturtyp: Mossrik hedbjörkskog

Vindelkroken
Långt in i fjällvärlden nära norska gränsen gör Vindelälven en skarp krök. Här ligger Vindelkroken, sommarviste för Grans sameby, kåtor och stugor är privata och inte öppna för allmänheten. Det är knappt 2,5 km till riksröse 224 och den norska gränsen. Vid Vindelkroken finns det största palsområdet i Vindelfjällen på en myr söder om älven. Palsar är högar av torv som aldrig tinar.

Natyrtyp: Vått kärr, vide, frisk rished, skarp rished